Att vakna till ännu en dag med migrän.
Drömde inatt att jag krockade med bilen och satt fast. Slog i huvudet i krocken, så skallen gjorde såklart ont. Andreas kom och erbjöd citodon, vilket jag tyckte var märkligt då jag krockat. Vaknade och inser att jag som tur var inte har krockat, men har väckt Andreas när jag i sömnen kråmat över smärtan.
Att återigen vakna med migrän gör så ont. Inte bara i huvudet utan i hela kroppen. Det är så psykiskt asjobbigt att inte få må bra. Känns så fruktansvärt jobbigt att inte veta när det ska släpppa. I november var jag sjuk fem veckor, nu är jag inne på tredje veckan. Att inte veta dag, för dag. Just nu känns hela livet pausat, känner mig ensam och i vägen.
Idag klarade jag inte att ta mig ur sängen innan det var dags för middag. Dagens mat blev en ris i frutti i sängen.
Nu blev det ett väldigt deppigt inlägg, men livet är precis så. En berg-o-dal bana med toppar och dalar.
Efter att Andreas kommit hem från jobbet, knackade det på dörren och där stod ett blombud med en krya på dig bukett.
Genast kändes det lite bättre i kroppen.
Tänk att en blomma, en visad tanke kan kännas så bra i hjärtat.
Tack snälla
Kronisk migrän
Kronisk migrän säger neurologen att det heter när jag har migrän så här mycket och nu är jag i en otroligt tuff period igen. Tänkte därför efter att varit "tyst" så länge skriva av mig lite.
Tisdag den 17/1 stod jag inte ut längre på jobbet. Kämpade med huvudvärken länge, men till sist sa kroppen ifrån och jag kräktes.
Jag förstod nästan att det var på gång, för jag hade flera dagar innan behövd zomig nasal. Men den här tisdagen hjälpte inte medicinen längre.
Tog mig hem o bäddade ner mig i ett mörkt rum.
På onsdag morgon var jag sedan med om något väldigt obehagligt läskigt. Jag ligger i sängen och vilar i mörkret, då sonen kommer till mig och vill prata lite. Men där o då, som en blixt från klar himmel är det som om blixten slår ner i huvudet smärtan intensifieras och jag kräks, pulsen sjunker känns det som och jag är kallsvettig och rädd. Sonen ringer Andreas men det är upptaget, så jag ringer 112 som skickar en ambulans och jag får åka med till Danderyds akutmottagning. Får hjälp direkt med smärtstillande och röntgen. Smärtan är svår och går inte över långa stunder trots morfin, triptaner och stesolid. Röntgen visar iaf att det inte är något farligt utan migränen som spökar. Jag får erbjudande om att läggas in för att få hjälp med smärtstillande men då det inte är farligt väljer jag att åka hem och smärtstilla i min egen säng.
Ångrar nästan mitt val då jag ska försöka ta mig ner till bilen, kräks och håller på att tuppa av utav smärtan.
Därefter går dagarna in i varandra. Den ena dagen något bättre andra dagen värre.
Men så i tisdags den här veckan åker jag till neurologen på ett återbesök för att få prova botox mot migrän. Har ett migränanfall när jag tar mig dit och det är tufft. Men nu har jag fått botoxinjektioner i panna, hårfäste, tinningar, nacken och ner mot axlarna och jag hoppas nu att det ska hjälpa mig till att må bättre. Jag har faktiskt haft två bättre dagar efter botoxen även om kroppen är helt slutkörd.
Jag har också fått Imigran sprutor jag kan ta istället för nässprayen och jag tycker de hjälper bättre, då min migrän kommer så fasligt fort.
Får höra både folk som förstår men väldigt mycket kommentarer som folk som inte alls förstår. Huvudvärk har man väl haft liksom och det är väl inte så farligt och absolut. Huvudvärk klarar jag med men migrän är verkligen något helt annat.
