Att vakna till ännu en dag med migrän.
Drömde inatt att jag krockade med bilen och satt fast. Slog i huvudet i krocken, så skallen gjorde såklart ont. Andreas kom och erbjöd citodon, vilket jag tyckte var märkligt då jag krockat. Vaknade och inser att jag som tur var inte har krockat, men har väckt Andreas när jag i sömnen kråmat över smärtan.
Att återigen vakna med migrän gör så ont. Inte bara i huvudet utan i hela kroppen. Det är så psykiskt asjobbigt att inte få må bra. Känns så fruktansvärt jobbigt att inte veta när det ska släpppa. I november var jag sjuk fem veckor, nu är jag inne på tredje veckan. Att inte veta dag, för dag. Just nu känns hela livet pausat, känner mig ensam och i vägen.
Idag klarade jag inte att ta mig ur sängen innan det var dags för middag. Dagens mat blev en ris i frutti i sängen.
Nu blev det ett väldigt deppigt inlägg, men livet är precis så. En berg-o-dal bana med toppar och dalar.
Efter att Andreas kommit hem från jobbet, knackade det på dörren och där stod ett blombud med en krya på dig bukett.
Genast kändes det lite bättre i kroppen.
Tänk att en blomma, en visad tanke kan kännas så bra i hjärtat.
Tack snälla
Tack för din kommentar!
