En av de värsta veckorna i mitt liv
I lördags för en vecka sedan idag fick jag feber. Ingen jättehög feber, men den låg runt 38 grader trots Alvedon och det har den gjort ända sedan dess och gör än. Förutom ett undantag och det var när jag vaknade i måndags morse, då var jag feberfri, men jag mådde egentligen inte särskilt bra, gjorde ont i lungan när jag andades och kände ett obehag i huvudet och nacken. Det hade jag även gjort på söndagen, men tänkte inte så mycket på, då det gick över med Alvedon. Eftersom jag var feberfri, tog jag mig till jobbet och tänkte att allt skulle vara bra, men efter bara några timmar på jobbet fick jag lov att ge upp. Fick en huvudvärk och nackvärk från hell. Aldrig varit med om något liknande tror jag faktiskt. Åkte hem och kände snabbt hur jag blev sämre. Ringde och försökte få en tid till läkaren, men blev hänvisad till akuten. Ringde Andreas som kom hem på en gång. Gjorde så ont att jag ett tag trodde jag skulle bli tvungen att ringa ambulansen.
Sedan sov jag i stort sett bort hela veckan. Vaknade bara när medicinerna gick ur och behövde fyllas på, samt alla gånger jag kräktes av smärta. På torsdag hade jag några timmar mitt på dagen som faktiskt kändes lättare. Visserligen med medeciner i kroppen, men ändå så jag orkade med en fika med en väninna. Det fick jag igen natten till fredag när det kändes som någon stack knivar i skalpen på mig. Fruktansvärt läskigt. Så på fredag blev det ett nytt besök till Danderyd. Även om det tog längre tid idag då jag fick träffa tre läkare (bla en neurolog) fick jag otroligt bra hjälp, med smärtstillande och man gjorde en datortomografi. Andreas som skjutsade in mig till akuten åkte sedan till jobbet och var med barnen, då jag tyckte han gjorde bättre nytta där. Men när jag skulle få svar på röntgen ville jag att han skulle komma, vilket han såklart gjorde. Jag var helt säkert att man skulle säga att man hittat en tumör eller en propp eller något annat läskigt, för jag tänkte att det omöjligt kan göra så ont i huvudet om det inte är något som sitter där. Men tack och lov!! Röntgen hade sett bra ut, ingen tumör, blödning eller propp. Läkaren förklarade att huvudvärk kan vara så här att man inte med säkerhet kan veta vad det beror på, men han sa att jag har migrän i kombination med influensa och något annat som varken jag eller Andreas minns namnet på. Sedan förklarade han hur värken ibland fastnar?! Och då är svår att bryta. Därför ska jag nu äta smärtstillande var tredje timme för att försöka bryta den. Och jag kan lova att jag är groggy, men det är jag ändå tror jag efter den här fruktansvärda värken. Nu håller jag tummarna att det vänder på riktigt och att jag aldrig mer behöver vara med om något liknande.
Här kommer en otäck blid på en sönderstucken arm. Ser ondare ut än vad det gör.
Så måste jag visa vad jag fick av Bella förra helgen. Hon hade köpt tulpaner och vasen jag önskat mig. Älskade unge 💕💕
När vi kom till akuten fick vi höra att det var tjockt med folk, men att jag skulle få lägga mig ner på en gång. Det var verkligen patienter överallt, men jag behövde inte vänta. Fick hjälp direkt, man tog prover, satte nål och jag fick starka smärtstillande. Läkaren ville göra en lumbalpunktion, vilket jag förstod då man misstänkte hjärnhinneinflammation. Mycket obehagligt var det då jag inte tål lokalbedövning, men det gick bra ändå. Otroligt skicklig läkare och fin personal. Proverna såg bra ut tack och lov och läkaren sa att jag fått migrän. Fick med mig starka mediciner hem och skulle komma tillbaka om det blev värre eller om det inte gick över inom några dagar.
Sedan sov jag i stort sett bort hela veckan. Vaknade bara när medicinerna gick ur och behövde fyllas på, samt alla gånger jag kräktes av smärta. På torsdag hade jag några timmar mitt på dagen som faktiskt kändes lättare. Visserligen med medeciner i kroppen, men ändå så jag orkade med en fika med en väninna. Det fick jag igen natten till fredag när det kändes som någon stack knivar i skalpen på mig. Fruktansvärt läskigt. Så på fredag blev det ett nytt besök till Danderyd. Även om det tog längre tid idag då jag fick träffa tre läkare (bla en neurolog) fick jag otroligt bra hjälp, med smärtstillande och man gjorde en datortomografi. Andreas som skjutsade in mig till akuten åkte sedan till jobbet och var med barnen, då jag tyckte han gjorde bättre nytta där. Men när jag skulle få svar på röntgen ville jag att han skulle komma, vilket han såklart gjorde. Jag var helt säkert att man skulle säga att man hittat en tumör eller en propp eller något annat läskigt, för jag tänkte att det omöjligt kan göra så ont i huvudet om det inte är något som sitter där. Men tack och lov!! Röntgen hade sett bra ut, ingen tumör, blödning eller propp. Läkaren förklarade att huvudvärk kan vara så här att man inte med säkerhet kan veta vad det beror på, men han sa att jag har migrän i kombination med influensa och något annat som varken jag eller Andreas minns namnet på. Sedan förklarade han hur värken ibland fastnar?! Och då är svår att bryta. Därför ska jag nu äta smärtstillande var tredje timme för att försöka bryta den. Och jag kan lova att jag är groggy, men det är jag ändå tror jag efter den här fruktansvärda värken. Nu håller jag tummarna att det vänder på riktigt och att jag aldrig mer behöver vara med om något liknande.
Här kommer en otäck blid på en sönderstucken arm. Ser ondare ut än vad det gör.
Så måste jag visa vad jag fick av Bella förra helgen. Hon hade köpt tulpaner och vasen jag önskat mig. Älskade unge 💕💕
Tack för din kommentar!
