birkenstedt.blogg.se

Var först vaken en stund med Alva i morse, men fick sedan somna om och var inte uppe ur sängen förrän framåt nio. Mycket skönt, men då gjorde det att min PW innan frukost uteblev. Andreas, Isabelle o Tim var på handbollscup. Tims lag förlorade matchen på morgonen, men då de vann alla tre igår var de redan klara för för A-final. Mellan matcherna kom de hem så vi gick till Brunnagården för årets val.
Hemma igen blev det lunch och därefter nattade jag Alva. Andreas, Bella o Tim åkte tillbaka till hallen. Tim spelade A-final och Vann!! Så glad för han och hans kompisars skull. Ledsen att jag inte kunde vara där. Men Alva sov Lääänge fick väcka henne vid 15.15. Hoppas det betyder att hon sover bort sin förkylning som hon dragits med under veckan. När hon precis somnat lämnade jag henne en stund med Christopher och gav mig ut i spåret, blev en skön löprunda på 6 km. Saknade powerwalken i morse och kände i hela kroppen hur jag ville röra på mig. Jag mår verkligen bra av att få trötta ut kroppen. 
Efter mellis gick vi ut i lekparken. Solen sken och det var riktig sommarvärme i solen. ☀️ 

Hade igårkväll bestämt mig för att hoppa över powerwalken på morgonen, eftersom Andreas, Tim & Isabelle skulle åka iväg på handbollscup strax efter 06.30 redan. Men då båda jag och Alva var vakna vid 7, bestämde jag mig ändå för att gå. Alva fick en flaska i vagnen och fick följ med. Underbart skön pw blev det. 😊



Då vi var hemma igen blev det frukost och dusch, därefter skyndade vi oss till UBG för att se Tims sist match för dagen. Roligt att se, de var duktiga och vann matchen. Tim har utvecklats massor. Fick göra mål också 😊.






Åkte upp en sväng till farmor och farfar. (Måste förtydliga att när jag skriver farmor och farfar är det barnens farmor och farfar, bästaste svärföräldrarna. Min farmor och farfar finns tyvärr inte med oss längre) vi tog en kaffe och Alva lekte med lego 😝
Innan middagen var det dags för en löprunda. Fick tipset av Calle coachen att köra 3-1 intervaller. Springa 80% i 3 minuter och sedan vilotempo 1 min. Jag har aldrig förr sprungit såna intervaller. Det var svårt, tungt, men väldigt roligt. Känner mig stark!

Nu är snart första veckan i utmaningen/coachningen gjord. Jag är verkligen så imponerad av Calle som coachar/peppar oss. Jag får så mycket kunskap om kost, träning, sömn och mycket annat som jag tidigare inte haft full koll på. Så det bästa av allt! Jag mår så bra!!! Jag har klivit upp varje dag först av alla innan någon annan vaknat hemma, så går jag ut i spåret och går en power walk innan frukost. Jag som alltid sagt att jag är så otroligt morgontrött, blir bara glad nu när klockan ringer, för den rundan i skogen är verkligen som balsam för själen. Därefter känner jag mig så pigg. 
Utöver rundan på morgonen så äter jag ordentligt. Jag äter frukost, lunch, mellanmål och middag. Känns som om jag äter hela tiden och aldrig är hungrig. Till saken hör den också, att jag heller inte är särskilt sugen (jag som brukar bara en liten gottegris) äter en proteinrik kost. 



I onsdags var vi förbi Helena en väninna till mig på en kaffe. Hon har tre hundar och det var väldigt roligt att se hur mycket Alva tycker om hundarna. Sedan blev jag riktigt imponerad av en av dem... Alva får en kaka som Jambi vill smaka. Helena säger ifrån att hon inte får ta kakan. Fyra gånger efter det stoppat Alva in kakan i munnen på hunden. Hunden gapar men tar inte kakan. 

Jag har fått världens chans och är så taggad. Jag kommer fr.o.m. nu och nio veckor framåt delta i Calles dreamteam (från Calles utmaningar). Vi är tio personer som fått chansen att med personlig kostplan och individuella träningsscheman nå våra mål med hjälp av Calles hjälp och peppning/stöttning.


Oh på eftermiddagen var vi ut o lekte en stund i sandlådan. Alva hann träffa Klara och Lovisa en stund också innan vi skulle in o laga middag. 

I fredags åkte jag in till stora staden för att hämta min startnummerlapp vid Danicahallen. Det var mycket folk men gick snabbt och smidigt. Jag fick en trevlig goodiebag och startnumret. Därefter gick jag igenom den lilla "mässan" som var där och hittade en sportbehå. 

Innan jag åkte vidare blev det lunch i Stinsen med Andreas och Eddi, En smarrig kebabsallad. Hämtade Isabelle i Rotebro, Hanna från Ikea och handlade lite på Coop innan jag åter var hemma igen. 
Så kom då lördagen och det var daga för tjejmilen! Kände mig sjukt taggad och jag fick med mig Andreas, Tim och Alva in. Loppet var ingen hit om jag får tycka. Fasligt trångt. Många gånger var det så trångt att det inte ens gick att sick-sacka sig förbi. Alldeles för många som startade i helt fel grupp. Hela tiden var det många som gick redan från start. Önskar att dessa även kunde välja att starta sist, som det är tänkt. Sedan var det ganska trist runt banan. 


Förbättrade min tid med 2 min och 20 sek jämfört med Midnattsloppet. Antar att jag får vara nöjd med det. Men kan inte låta bli att undra vad jag hade sprungit på om det inte varit så trångt. 
Så kom söndag. Trevlig pratstund och en kaffe med Hanna på fm. Efter middagen som idag bestod av Tacos började det krypa i benen och det blev ännu en runda i spåret. De första fyra km kändes bara så bra. Sedan var det som att springa in i en vägg o de sista två km var riktigt tunga... Men det gick 👊 

I förmiddags drog vi iväg till Jakobsbergs sjukhus för att träffa dietisten för Alvas räkning. Då hon är mjölkproteinallergisk behövs ibland lite tips för hur vi ska göra för att det ska bli så bra som möjligt. Det kändes bra idag. Känns som om vi gör "rätt". Fick ytterligare tips på hur vi kan gå till väga för att få i henne mer kalcium. 

Idag blev det öppna förskolan med Alva för första gången efter "sommarledigheten". Vilken skillnad det var. Sist jag var upp hade jag en "bebis" nu har jag en 1-åring full med upptäckarglädje. 
När vi åkte därifrån somnade hon direkt när jag satte henne i bilen. Sov någon timme knappt. När fröken vaknade var det en liten "obligatorisk" stund i sandlådan. 
Känner verkligen att liten börjar bli stor. Hon börjar mer och mer rata vagnen. Vill helst av allt gå själv. När vi skulle gå från Coop gick hon nästan hela vägen själv.