Midnattsloppet eller inte??
Innan jag blev gravid älskade jag att springa. För att snabbt komma tillbaka till den känslan fick jag biljetter till att springa Midnattsloppet av min man i julklapp. 
När jag vaknade nästa gång kändes det något bättre, men obehagligt i kroppen. Ringde närakuten som sa att blir det inte bättre ska jag åka till Danderyd. Åt frukost, tog det lugnt och nu har vi varit ute på en promenad med Alva och jag tycker det känns bättre.
Nu säger mitt förnuft att jag borde vara hemma ikväll och låta Bella springa istället. Medan min vilja VILL springa. Vill visa för mig själv oh de som inte tror på mig att jag KAN.
Jag kan ärligt erkänna att jag har inte sprungit så mycket som jag borde gjort, men i onsdags när jag var ut och sprang 6,5 km kändes det så bra att jag har sett fram mot idag.
Så hände något obehagligt. Igår innan jag skulle gå och lägga mig blev jag yrslig, kände mig berusad (trots att jag endast druckit ett glas rött till maten flera timmar tidigare). Tänkte att jag är säkert bara trött, så jag har sovit dåligt under veckan. Kröp därför snabbt ner i sängen och somnade bums. Vaknade sju imorse och kände mig än mer vinglig. Som om jag var berusad på en stormig båt. Fick hålla i mig och parera för att inte tappa balansen. Mycket obehagligt!!!
När jag vaknade nästa gång kändes det något bättre, men obehagligt i kroppen. Ringde närakuten som sa att blir det inte bättre ska jag åka till Danderyd. Åt frukost, tog det lugnt och nu har vi varit ute på en promenad med Alva och jag tycker det känns bättre.
Nu säger mitt förnuft att jag borde vara hemma ikväll och låta Bella springa istället. Medan min vilja VILL springa. Vill visa för mig själv oh de som inte tror på mig att jag KAN.
Än har jag några timmar på mig att fundera.
Tack för din kommentar!
